Dags för räknefeminismens comeback (Stockholm City 15/10)
Thursday, October 15th, 2009Jag bläddrar i Vanity Fair och hittar en lista på världens 100 viktigaste/mäktigaste personer. Kanske fem är kvinnor. Lätt suck, bläddrar vidare till det hundrade reportaget om storsvindlaren Bernie Madoff, byter tidning till något annat välsett amerikanskt magasin med många bokstäver, råkar titta på innehållsförteckningen och räknar på manliga och kvinnliga skribenter och vad de har skrivit. Det är långa reportage av männen och intervjuer och korttexter av deras kvinnliga kollegor.
Jaja, tänker jag och plockar fram den svenska tidskrift som allra mest aspirerar på att göra liknande långreportage och andra platskrävande texter. Här i vårt kära land ska det ju vara bättre ställt med jämställdheten, så varför skulle de amerikanska tidningarna utgöra förebild också i könsfördelning? Men det ser nästan exakt likadant ut. Kanske med skillnaden att det är ännu färre kvinnor i Filter. Det senaste numret innehåller en intervju med författaren/dramatikern Lo Kauppi av redaktören Ika Johannesson. Thats about it.
Sen är det män om män.
Filter älskas av många. Inte minst i DN:s kulturdel där det bjöds på ett långreportage om den för två veckor sedan. Det var en ovanligt devot text, närmast ett idolporträtt av chefredaktören Mattias Göransson. I ett lite apart instoppat stycke får Ika Johannesson kommentera den enligt skribenten ”föregivna” (Saol: falskeligen påstådda) grabbigheten i tidningen. Hon säger att hon tycker kritiken är befogad men att de jobbar med det. Sen förekommer hon inte mer på de fyra sidorna som utgör reportaget.
Det ligger ett problem i att Filter är mansdominerad. Inte i tidningen per se, jag kan ju välja att inte läsa den. Men att det får stå så oemotsagt, vara så accepterat att de senaste årens mest sönderhyllade tidskrift är, ja, jävligt grabbig, det är ett problem.
