Deprecated: Function set_magic_quotes_runtime() is deprecated in /storage/content/70/175570/agnesafg.se/public_html/wordpress/wp-settings.php on line 18 » 2009 » June

Archive for June, 2009

Om akronymer, DN 4/6 2009

Thursday, June 4th, 2009

Under rättegången mot Pirate Bay frågade åklagare Rooswall om när de tre åtalade grundarna träffades för första gången irl. Svaret han fick från Peter Sunde var att man inte säger irl längre. Man säger afk.
Ovanligt hög pinsamhetsfaktor och bajsnödighetsfaktor för att vara ett så kort meningsutbyte.
irl betyder ”in real life” och är tillsammans med lol (laughing out loud) två av de mest uråldriga internetakronymerna som finns. Såklart man inte använder dem längre om man aspirerar på att verka tuff. afk betyder i sin tur ”away from keyboard”. Inte för att afk heller är nytt, redan 1990 fanns det listat i ”Jargon file” där folk från amerikanska universitet samlade sin egen slang.
Att använda mycket förkortningar och akronymer är ett bergsäkert sätt att skrämma bort de som inte är med från början. Det är också tidsbesparande när man måste skriva mycket snabbt, speciellt på en mobiltelefons tangentbord. Sen är det rätt roligt också, tänk bara på de programmerare som satt upp till hakan i ASCII, XON, PLF, RRH9 och så vidare. Såklart man i lediga stunder kommunicerade med hjälp av samma språk.
Med så mycket annat relaterat började akronymerna sedan uppträda i chattkanaler under 1990-talet och fick därmed större spridning. På www.gaarde.org finns en utförlig lista, även om det enklaste brukar vara att bara googla det man inte förstår.
Tyvärr är svenskarna ofta lite för amerikaniserade för att uppfinna egna akronymer, fransmännen är (såklart) bättre. mdr exempelvis. ”Morte de rire” istället för lol. das.

Om caps, DN 2/6 2009

Thursday, June 4th, 2009

VA? eller va?!! Säg vad som uttrycker mest chock, mest oförstående huvudskakningar i någon form av textbaserad elektronisk kommunikation. Råkar man inte vara spanskspråkig och ha turen att kunna sätta utropstecknet framför så är det versalerna som signalerar att man skriker. Högt och irriterande.
Ända sedan webbens barndom har mer avancerade användare ansträngt sig för att få nybörjarna att känna sig som de töntar de är. Bland annat genom att någonstans bestämma att versaler i princip bara får användas när det verkligen gäller.
Detta har inneburit att designgreppet att stoppa in versaliserade ord i rubriker – exempelvis i franska utgåvan av Vogue och Svenska Dagbladet – mest för med sig att man blir irriterad. Vad är poängen med att skrika ut ord som ”SCENDEBUT” eller ”CLASSIQUES” mitt i meningar?
Den mest flagranta användaren av caps lock är ändå rapparen Kanye West som då och då skriver på sin blogg med knappen ständigt nedtryckt. Eftersom folk stört sig något fruktansvärt har han vid ett tillfälle ursäktat sig med att han är lat. Bloggar gör han med telefonen i andra handen och då är det svårt att hålla in shiftknappen. En något mindre självsäker men lika lat person kanske hade valt den andra vägen – bara gemener (vilket också är mycket vanligare). Men vill man likt Kanye understryka hur obrydd man är om vad andra tycker kan versalerna vara till hjälp. Om man bortser från att det faktiskt BLIR svårare att läsa vill säga.

Om utropstecken, DN 1/6

Thursday, June 4th, 2009

”Tack.”, ”Tack!” eller ”Tack!!!”. Välj det trevligaste, gladaste sättet att tacka någon i skrift.
Följer man den traditionella synen på utropstecknet (som inte fanns på de flesta skrivmaskiner innan 1970-talet) är nog argumentet att ordet i sig uttrycker det man vill uttrycka. ”Tack.” betyder ju liksom vad det betyder och förhöjs inte av en massa onödig interpunktion. F. Scott Fitzgerald har tydligen sagt att utropstecken är som att skratta åt sina egna skämt. Exempelvis.
Men om man ägnar sig mycket åt sms och mejl har det smugit sig in tvivel. Utropstecknen lyfter plötsligt hela kommunikationen ett steg på vänlighetsskalan och snart börjar man fundera på om det snarast är ovänligt att inte slänga in det lite här och var.
I en rolig krönika i The Guardian (finns på nätet) skriver Stuart Jeffries om utropstecknets nya vår. Han avfärdar ett argument om att nätkommunikationen i sig är så affektbefriad att den bara går att hotta upp med hjälp av olika knep. Studier om könsskillnader i hur vi kommunicerar tilltalar honom mer. Det visar sig att kvinnor använder fler utropstecken, vilket både tolkas som att kvinnor lägger stor vikt vid att framstå som vänliga men också att det balanserar en osäkerhet om det man vill uttrycka verkligen går fram.
Det gäller bara att akta sig för överdrifter. Risken är nämligen att man dras in på ironins område och då blir kommunikationen riktigt besvärlig.