Deprecated: Function set_magic_quotes_runtime() is deprecated in /storage/content/70/175570/agnesafg.se/public_html/wordpress/wp-settings.php on line 18 » Blog Archive » Om konservativa klänningar, DN 29/2 2009

Om konservativa klänningar, DN 29/2 2009

oscar

I en intervju med Wall Street Journal för någon vecka sedan pratade amerikanska Vogues chefredaktör Anna Wintour om mode i lågkonjunktur, hennes slutsats var rätt enkel.

- Jag tror inte någon vill se överdrivet flashig, glittrig ut, för mycket Dubai, vad man nu vill kalla det, sa hon.

Tillbaka till det enkla, eleganta och tidlösa alltså. Klockor man vill ha resten av livet, kläder ens barn ska kunna ärva. Ungefär som den ”gubbtrend” som rullat runt i Stockholms modekretsar de senaste åren.

Eller som den sextioåriga spetsbomb från Balmain Penelope Cruz bar på Oscarsgalan. En vintage prinsessdröm, vit och axelbandslös. Tillsammans med många av sina kvinnliga kollegor hade hon valt en klänning som närmast förde tanken till bröllop. Det var så vitt och oskuldsfullt och förglömbart att man kunde undra om stylisterna alla fått samma memo om att deras kunder skulle vara oberörbara av griniga kommentatorer. Det enda som fanns kvar att gnälla på var Cruz och Sarah Jessica Parkers något dåliga passform över brösten. Och förstås Tilda Swinton som var blek och osminkad i en blus/kjol-kombo från Lanvin.

När det ska sammanställas bäst/sämst klädda-listor tenderar nämligen det som relaterar till mode (det som förekommer i bättre modetidningar, det som synts på visningarna) att hånas. Samma Swinton hade en svart, enärmad sammetsklänning förra året. Hon blev utnämnd till ”sopsäck”. Cate Blanchett hade en blålila tunika från Dries van Noten över sin gravida mage och blev avfärdad för att ha ett ”tält” på sig.

Vill man få uppskattning är det alltså femtiotalistisk überkvinnlighet som gäller. Se den smala midjan, de bara axlarna och den vida kjolen. Helst inga detaljer som sticker ut.

Sedan internet gjorde bilder tillgängliga på sekunder, för varje betraktare att bedöma och bry sig om är det kanske inte så konstigt att de vi betraktar inte pallar att framstå som konstiga. Det sorgliga är bara att idén om det vackra är så daterad och reaktionär. Det har inte alltid varit så.

På samma sätt går det redan nu, mer än ett år i förväg, att spekulera kring Victorias bröllopsklänning. Hur många vill satsa på att det blir något enkelt i tjock vit sidenduchesse, smal midja, vid kjol? Så långt som bara möjligt från Diana Spencers åttiotalistiska puffärmar och detaljer. ”Tidlös” på samma sätt som en homestylad lägenhetsannons.

 

En del framåtblickande går att hitta i de modeveckor som just nu pågår men också där dyker det reaktionära upp. Marc Jacobs längtade efter sitt dekadenta New York-åttiotal och vände sig bakåt i pastischform, brittiske Giles Deacon tittade bara på sina egna tidigare kollektioner.

Långt bort från det ”vackra” hamnar dock både Marios Schwab och Rodarte. Båda med kläder som inte är för konstiga för att faktiskt gå att bära eller inspirera billighetskopior framöver. Korta skulpterade klänningar för cocktailpartyt där ingen rynkar på näsan och tycker så mycket om vad man ska ha och inte ha på sig. Saker borde ju kommit längre än så.

Leave a Reply